Maskroskapris

För några veckor sedan kom jag hem från en skogstur med, bland annat, en liten påse med maskrosknoppar. Jag har nämligen länge velat prova på att göra maskrosknoppskapris. Förra året testade jag att göra kapris på fläderbär, vilket blev succe, så jag är spänd på om det här blir lika bra.

Jag började med att sortera mina små knoppar. En hög för lite större, och en för pyttesmå. Jag tror egentligen att de man är ute efter är de små, små knopparna som växer allra längst ner på maskrosplantan, i mitten av bladfästet så att säga. 

Sen varvade jag knopparna med havssalt i en burk och lät det stå så i ett par dagar. Jag har ingen aning om det här steget faktiskt är nödvändigt, men det var så jag gjorde med fläderkaprisen, så jag tänkte att det var dumt att ändra på ett vinnande koncept!

Sen kokade jag 1 dl vatten med 1 dl äppelcidervinäger och 1 tsk salt. Knopparna la jag i små burkar, med 1 vitlöksklyfta, 3 enbär och 1 vitpepparkorn i varje burk. Eftersom detta är något av en testomgång ville jag inte göra allt för mycket, så mina burkar är av den lilla sorten- de rymmer lite mer än 1 dl var. En för de lite större och en för pytteknopparna. Den kokande lagen hällde jag sen över knopparna och stängde till. När burkarna svalnat satte jag in dem i kylskåpet och där står de nu och väntar på att bli provsmakade. 

Jag återkommer med resultat så fort det är gjort!

Harsyra

För några dagar sen var jag ute i skogen och plockade harsyra till mitt jobb. Kockarna hade inte fått hem de syrablad de hade beställt, så jag föreslog harsyra, som skogen ju är full av så här års. 

Bra idé, tyckte de, så jag gav mig ut i skogen. Mycket riktigt. Helt full av harsyra var den. 

Harsyra är nog en av de finaste blommorna jag vet. Så näpen. Och så god! Jag gick och betade som en liten ko. Kanske inte något som mättar, direkt, men himla fin att ha i t.ex. sallader.

Eller som här, till en dessert!

Nässelpesto

För några veckor sedan var jag hemma och firade påsk. Det var precis vid samma tid som de första, späda brännässlorna började titta fram. Jag och syrran tog på oss hårdhandskarna och började plocka.

Brännässlor är ju så himla bra. Förutom massa c-vitamin innehåller den järn, kalcium, fosfor, kisel, mangan, svavel och en del protein. Framför allt de späda vårnässlorna är mycket nyttiga. En grej som kan vara bra att tänka på när man plockar nässlor är att inte ta dem som växer i eller nära hagar, åkrar och vägar, eftersom nässlor är bra på att lagra både tungmetaller och nitrater (som det finns mycket av i näringsrik mark, t.ex. sådan som blivit gödslad). Med det sagt så kan jag ju bara tillägga att jag tycker man kan låta bli att äta allt som har växt nära trafikerade vägar.

Nässlan sägs ju också ha en hel massa renande och läkande funktioner, men detta har jag ingen personlig erfarenhet av och låter det därför vara osagt.

Det vanligaste man gör av brännässlor är ju utan tvivel den berömda nässelsoppan. Men hur mycket jag än skulle önska att det inte var så, är jag så oförtjust i den smaken att jag inte kan äta mer än en, eller kanske, två skedar. Så i år bestämde jag mig för att prova något nytt, nämligen nässelpesto. Jag hade inget direkt recept att gå efter, och inte var jag så noga med måtten heller, men det blev Så. Himla. Gott.

Så här gick jag tillväga; Jag tog min lilla korg med nässlor och förvällde dem hastigt. Sedan jag silat bort vattnet (utmärkt att vattna blommor med, för övrigt) la jag nässlorna i en mixer tillsammans med ett par vitlöksklyftor, en bit pecorinoost (det var vad jag, eller rättare sagt min mor, hade hemma. Det går minst lika bra med t.ex. parmesan), ett par msk pressad citron och ungefär 1 dl nötter (här kan man låta fantasin flöda fritt, eller utbudet i köksskåpet begränsa, jag tog hälften pinjekärnor och hälften cashewnötter). Sedan satte jag igång mixern medan jag strilade ner olivolja tills peston hade fått den konsistens jag ville ha. Då smaksatte jag med örtsalt, peppar och lite, lite chili. 

Svårare än så är det inte, peston är klar! Jag åt min med pasta och lite extra ost, medan resten av familjen avundsjukt tittade på bakom sina nässelsoppsskedar...

Nästa gång ska jag se till att vara lite mer noggrann, och skriva ner måtten under tiden...På återseende!

Nu kör vi!

Hej!

Jag skaffade mig den här bloggen förra sommaren då jag bodde hemma hos mina föräldrar i de sörmländska skogarna och spenderade dagarna med att plocka, leta, safta, sylta, torka och inlägga det jag hittade i trädgården och skogarna runt. Tanken var då att dela med mig av vad man kan göra av allt ätbart man finner i skog och mark. Kruxet var bara att jag aldrig kom igång. Inte ett enda inlägg blev det.

Nu har jag flyttat till Oslo. Mitt i byn bor jag, och jobbar på en ekologisk restaurang. Men jag ska försöka ta mig ut i naturn, som lyckligtvis aldrig är långt borta här i landet ut-på-tur-aldri-sur, så ofta jag kan. Hittar jag något ätbart ska jag försöka dela med mig av det här. Det är planen. Nu kör vi.