fredag 30 maj 2014

Syrénsocker


Jag har precis kommit tillbaka till Oslo efter att ha varit hemma i skogen en sväng. Jag älskar Hissjöskogen vid den här tiden på året. Den överträffar sig själv i skönhet och, inte minst, doft. Ingen tid på året doftar det väl så gott som nu. Syrén, liljekonvalj och kaprifol växer nära varandra där och slåss om näsans uppmärksamhet. 

Bland det första jag gjorde vid hemkomsten var att ställa mig med näsan långt in i syrénbusken och dra in långa, djupa andetag. Extra fint är det förstås att man kan äta syrénblommorna. En liten varning utfärdas här med för bombardering av syrénrecept framöver. 


Vi börjar med det enklaste av det enkla; 

Syrénsocker

Man tar helt sonika och varvar syrénblommor och socker i en burk. (Vanliga, hederliga bondsyréner ska det vara, de smakar bäst!) Sedan låter man burken stå i några dagar, man kan skaka om lite då och då, tills syrener och socker har torkat. Sedan är sockret klart till användning, antingen som det är eller så kan man om man vill sila bort de nu bruna, torkade syrénblommorna.  Man kan t.ex. använda det i bakning, eller till att ha i drinkar. 

Fantastiskt att ha en burk att plocka fram när det är ruggigt och grått ute, så förs man, om så bara för en liten stund, tillbaka till försommar, humlesurr och hårt grus under mjuk fot. 

Maskroskapris


För några veckor sedan kom jag hem från en skogstur med, bland annat, en liten påse med maskrosknoppar. Jag har nämligen länge velat prova på att göra maskrosknoppskapris. Förra året testade jag att göra kapris på fläderbär, vilket blev succe, så jag är spänd på om det här blir lika bra.


Jag började med att sortera mina små knoppar. En hög för lite större, och en för pyttesmå. Jag tror egentligen att de man är ute efter är de små, små knopparna som växer allra längst ner på maskrosplantan, i mitten av bladfästet så att säga. 


Sen varvade jag knopparna med havssalt i en burk och lät det stå så i ett par dagar. Jag har ingen aning om det här steget faktiskt är nödvändigt, men det var så jag gjorde med fläderkaprisen, så jag tänkte att det var dumt att ändra på ett vinnande koncept!


Sen kokade jag 1 dl vatten med 1 dl äppelcidervinäger och 1 tsk salt. Knopparna la jag i små burkar, med 1 vitlöksklyfta, 3 enbär och 1 vitpepparkorn i varje burk. Eftersom detta är något av en testomgång ville jag inte göra allt för mycket, så mina burkar är av den lilla sorten- de rymmer lite mer än 1 dl var. En för de lite större och en för pytteknopparna. Den kokande lagen hällde jag sen över knopparna och stängde till. När burkarna svalnat satte jag in dem i kylskåpet och där står de nu och väntar på att bli provsmakade. 

Jag återkommer med resultat så fort det är gjort!

måndag 5 maj 2014

Harsyra

För några dagar sen var jag ute i skogen och plockade harsyra till mitt jobb. Kockarna hade inte fått hem de syrablad de hade beställt, så jag föreslog harsyra, som skogen ju är full av så här års. 


Bra idé, tyckte de, så jag gav mig ut i skogen. Mycket riktigt. Helt full av harsyra var den. 


Harsyra är nog en av de finaste blommorna jag vet. Så näpen. Och så god! Jag gick och betade som en liten ko. Kanske inte något som mättar, direkt, men himla fin att ha i t.ex. sallader.


Eller som här, till en dessert!