Rabarberdrink

Med anledning av mitt förra inlägg vill jag bara passa på att tipsa om en fantastiskt god drink som jag hittade på nu i helgen;

Fyll ett glas, eller varför inte en liten burk, med krossad is. Slå över 4 cl gin och 2 cl rabarbersaft med pepparmynta. Fyll upp med sodavatten, kläm i en limebåt och garnera med några myntablad. Häll till slut på en liten, liten skvätt till av rabarbersaften. För extra tjusighet, använd en rabarberstjälk som drinkpinne. 

Det kommer bli succé, det kan jag garantera. Den går till och med hem hos folk som vanligtvis inte tycker om gin. En riktig försommardrink!

Ps. Man kan, givetvis, lika gärna ta vanlig rabarbersaft, utan mynta. Kanske då slänga i ett par extra myntablad för friskhetens skull. 

Rabarbersaft med pepparmynta

Vi tar en liten, tillfällig, syrénpaus nu. Istället ska vi prata om två av mina favoritsaker; rabarber och pepparmynta. Av dessa två kan man göra en fantastiskt god saft, hur lätt som helst;

Till varje liter rabarber tar jag 1 dl vatten. Detta kokas samman tills rabarbern har blivit mjuk. En del säger att man ska låta bli att röra runt så mycket i saften medan den kokas så den inte ska bli grumlig. Detta tar jag ingen hänsyn till, tvärt om! Jag vill få ut så mycket som möjligt av smak och färg ur min rabarber. Jag brukar tom mosa ihop allting med en "potatismosare". 

Sedan silar jag saften och kokar upp den på nytt, tillsammans med ca 4-5 dl socker per liter avrunnen saft. Sockermängden kan varieras lite beroende på rabarbern. Späd rabarber behöver oftast inte lika mycket socker, och det är ju även den som ger finast färg och smak. När saften har kokat upp skummar jag av det vita skummet som bildas. 

Medan saften fortfarande är varm lägger jag i några myntablad. Jag använder pepparmynta, jag tycker det blir så frisk eftersmak då, men jag kan tänka mig att vilken sorts mynta som helst fungerar fint. Till en liter saft brukar jag ta kanske 15-20 myntablad, men här får man nog prova sig fram vad man själv tycker om. Jag vill gärna känna myntasmaken ordentligt.

Så får det hela stå och dra i några timmar, eller över natten. Hokus pokus filijokus, världens bästa saft! Man kan, med fördel, servera den med några färska myntablad.  

Syréndrinkar

Apropå mitt inlägg om syrénsaft så tänkte jag bara passa på att tipsa om att syrénsaft är som gjord för att användas i drinkar!

Syréndrinktips 1: 

Fyll ett glas med is. Slå över 4cl gin och en skvätt (ca 2 cl) outspädd syrénsaft. Fyll upp med sodavatten eller sockerdricka. Servera med ett par citronskivor och några färska syrénblommor, om det finns tillgängligt. 

Har man ingen färdig syrénsaft kan man göra en snabb syrensockerlag. Då tar man bara 1 del syrénblommor och 1 del socker och slår över 2 delar kokande vatten. Så väntar man så länge törsten har tålamod och silar bort blommorna.  

Syréndrinktips 2:

Frys saften till isbitar. Lägg en eller två isbitar i ett glas och fyll på med mousserande vin. Var nöjd med livet. 

Bonustips:

Frys in syrénblommor i isbitar. Så enkelt, så fint. 

Syrénsaft

Jag gjorde syrénsaft för första gången för ett par år sedan, mest för att testa. Jag föreställde mig att den skulle få en parfymerad och inte helt angenäm smak. Tänk så fel man kan ha! Lite, lite av den smaken jag hade föreställt mig finns där, men den är allt annat än oangenäm! Blomstrig, somrig och frisk. Och så himla fin färg också. Så här gör jag;

För att få ungefär 1 liter saft plockar jag 25-30
klasar syrén, och plockar av blommorna. Jag lägger dem i en gryta/skål/burk tillsammans med 1 skivad citron. Så kokar jag upp 1 liter vatten tillsammans med 5 dl socker och rör tills sockret har löst sig.

Sedan häller jag (det fortfarande heta) sockervattnet över blommor och citron och rör om. Grytan/skålen/burken får därefter stå svalt, t.ex. i kylskåpet i ett par, tre dagar. Då och då rör jag om.

Så silar jag bort blommor och citron och får en fantastisk ljuslila syrensaft. Eftersom jag inte använder riktigt lika mycket socker som de flesta andra recept (och skippar citronsyran) vet jag faktiskt inte hur hållbarheten är, själv fryser jag ner saften och tar fram efter behov.

Syrénsocker

Jag har precis kommit tillbaka till Oslo efter att ha varit hemma i skogen en sväng. Jag älskar Hissjöskogen vid den här tiden på året. Den överträffar sig själv i skönhet och, inte minst, doft. Ingen tid på året doftar det väl så gott som nu. Syrén, liljekonvalj och kaprifol växer nära varandra där och slåss om näsans uppmärksamhet. 

Bland det första jag gjorde vid hemkomsten var att ställa mig med näsan långt in i syrénbusken och dra in långa, djupa andetag. Extra fint är det förstås att man kan äta syrénblommorna. En liten varning utfärdas här med för bombardering av syrénrecept framöver. 

Vi börjar med det enklaste av det enkla; 

Syrénsocker

Man tar helt sonika och varvar syrénblommor och socker i en burk. (Vanliga, hederliga bondsyréner ska det vara, de smakar bäst!) Sedan låter man burken stå i några dagar, man kan skaka om lite då och då, tills syrener och socker har torkat. Sedan är sockret klart till användning, antingen som det är eller så kan man om man vill sila bort de nu bruna, torkade syrénblommorna.  Man kan t.ex. använda det i bakning, eller till att ha i drinkar. 

Fantastiskt att ha en burk att plocka fram när det är ruggigt och grått ute, så förs man, om så bara för en liten stund, tillbaka till försommar, humlesurr och hårt grus under mjuk fot. 

Maskroskapris

För några veckor sedan kom jag hem från en skogstur med, bland annat, en liten påse med maskrosknoppar. Jag har nämligen länge velat prova på att göra maskrosknoppskapris. Förra året testade jag att göra kapris på fläderbär, vilket blev succe, så jag är spänd på om det här blir lika bra.

Jag började med att sortera mina små knoppar. En hög för lite större, och en för pyttesmå. Jag tror egentligen att de man är ute efter är de små, små knopparna som växer allra längst ner på maskrosplantan, i mitten av bladfästet så att säga. 

Sen varvade jag knopparna med havssalt i en burk och lät det stå så i ett par dagar. Jag har ingen aning om det här steget faktiskt är nödvändigt, men det var så jag gjorde med fläderkaprisen, så jag tänkte att det var dumt att ändra på ett vinnande koncept!

Sen kokade jag 1 dl vatten med 1 dl äppelcidervinäger och 1 tsk salt. Knopparna la jag i små burkar, med 1 vitlöksklyfta, 3 enbär och 1 vitpepparkorn i varje burk. Eftersom detta är något av en testomgång ville jag inte göra allt för mycket, så mina burkar är av den lilla sorten- de rymmer lite mer än 1 dl var. En för de lite större och en för pytteknopparna. Den kokande lagen hällde jag sen över knopparna och stängde till. När burkarna svalnat satte jag in dem i kylskåpet och där står de nu och väntar på att bli provsmakade. 

Jag återkommer med resultat så fort det är gjort!

Harsyra

För några dagar sen var jag ute i skogen och plockade harsyra till mitt jobb. Kockarna hade inte fått hem de syrablad de hade beställt, så jag föreslog harsyra, som skogen ju är full av så här års. 

Bra idé, tyckte de, så jag gav mig ut i skogen. Mycket riktigt. Helt full av harsyra var den. 

Harsyra är nog en av de finaste blommorna jag vet. Så näpen. Och så god! Jag gick och betade som en liten ko. Kanske inte något som mättar, direkt, men himla fin att ha i t.ex. sallader.

Eller som här, till en dessert!